Livläkarens besök

Smärtsam läsning. Jag vill inte vända en sida till men ändå gör jag det. Denna berättelse som jag redan innan jag börjar läsa vet hur den slutar, det står på baksidans andra rad att danska kungen Christian VII:s livläkaren J. F Struensee avrättades år 1772. Kungen är psykiskt skör och Struensee har den reella makten. Detta ses inte med blida ögon av änkedrottningen som tillsammans med Guldberg och andra inleder en statskupp. De hittar på att Struensee och drottningen, som har ett kärleksförhållande (med den psykiskt labila kungens välsignelse) har tänkt döda konungen och utan arresteringsorder arresteras bland flera just både Struensee och drottningen. Drottningen landsförvisas tillbaka till England och hennes två små barn tas ifrån henne. Struensee som är en "fritänkare" måste skriva under sin omvändelseberättelse om än det ska krävas tortyr för att omvända honom. Även måste han erkänna att han haft ett kärleksförhållande med Drottningen. Drottningen i sin tur tvingas skriva under att Struensees erkännande är rätt och riktigt för att han ska slippa en än mer plågsam avrättning än den som väntar honom.

Europas monarker vädjar för att skona Struensees liv men inget av breven når fram till kungen. Kungen för övrigt tror att han är en del i ett stort skådespel och att han kanske inte är av Gud utkorad utan en bortbytt bondpojke. Han ser Struensees avrättning som en möjlighet för honom att få ett tecken (han är nämligen inte säker på att Struensee är skyldig till det brott han är fängslad för). Om Gud benådar Struensee utan att konungen själv varit närvarande måste han vara utsedd av Gud, men om inte så är han bara människa.

Denna grymma och orättvisa berättelse har fått mig att flera gånger lägga ifrån mig boken. Även om jag inte läser slutet så är Struensee för länge sedan avrättad, men om jag inte läser det finns det, på något sätt, inte. Hans grymma livsöde plågar mig faktiskt.

Boken är inte fantastiskt skriven, utan snarare något ovanligt skriven och ordvalen gör att det känns som att den egentligen inte är riktad till mig men samtidigt ger den människorna bakom namnen och titlarna liv. Liv som jag ibland inte vet om jag ville känna.